vår välfärd är inget värd
Kan det vara så att vår välfärd intet är värd? Glömmer vi det viktiga i livet för att vi har tak, mat och lyx? Jag fick ett mejl från en väninna som är i Afrika. Hon berättar att människor där har det mycket svårt men att de har tid för varandra och respekterar varandra som de är. Hon påstår att de bär tungt på huvudet istället för tungt i huvudet.
Jag vägrar att tro att vi måste svälta, att barn ska dö och elände för att vi skall må bra. Jag tror istället att vi har att lära av varandra! Det kanske bara är min obotliga socialismromantik eller? Men jag har länge förundrats över andra människors förmåga till realism gällande tid: Jag är typ oförmögen till prioritering av tid. Om tiden är nått man lever i och inte ska hinna med blir klockan inte så viktig. Det är en bra sak. Att leva i tiden med saker som tar den tid det tar medför också möjlighet till en annan syn på välfärd. Jag läste i en Peter Englundbok om vapensmeder under trettioåriga kriget som fick mer lön för att det var brist på smeder. Det funkade inte som arbetsgivaren ville. De gick hem och jobbade mindre. De tog ut hela löneökningen i mer fritid. De hade ju redan allt de behövde! Vi borde göra nått sånt här tycker jag! Det är inte klokt att tid har blivit en konsumtionsvara. Det har till och med blivit status med tid och kan köpa tid på retreater och liknande.
Det var inte tänkt som politik det här men jag märker att det blev ett inlägg för sex timmars arbetsdag. Förlåt, förlåt!
