Hektiskt
Igår åkte jag till Söderhamn med en klient och två kollegor, Selfhelpkliniken. Vi blev sena hem och jag tog världsrekord på att åka från jobbet , äta middag, ta på jobbarbyxor och åka till SBK. 29 minuter, på cykel. Sen spika vi läkt hela kvällen vilket var både kul och vilsamt. När jag cykla hem utan lyse körde jag nästan in i buskarna vid Hammarbybacke. Jag lämnade jobbet med huvudvärk men den gick bort när vi spikade. Men sen vaknade jag med huvudvärk igen. Jag drack vatten vilket inte funkade. Jag åt frukost med det funkade inte heller. Jag tog piller och det funkade inte! Mitt besök innan lunch kom inte och jag drog till Forsgrenska och sprang 7 kilometer på bandet. Då! gick huvudvärken bort. Abstinens efter en vecka utan träning! Jag skall verkligen försöka lägga in lite träning i fortsättningen. Det är så belönande.
I morgon partaj!
This Is England
Vi sket i Killers igår och gick på bio istället. Åsa blev jätteglad när jag föreslog det. Hon hade ingen lust alls. Hon antydde att hon tröttnat helt och hållet på Killers. "Vi är för gamla", sa hon. Jag blir orolig, jag tycker inte att vi är för gamla för dans och musik. Sen när filmen började startade den med 54 was my number med Toots och då ångrade jag mig. Vi borde gått... Men filmen var jättebra, stark. Den ska ju vara realistisk och jag tror att den var det. Det var bara det att skinsen var "överstylade" eller vad man ska säga? Det fanns inga punkare eller "brittssons" som hängde med gänget. Bara några boy georgefans och de såg mer ut som såna här 00-tals mangaungar. Oj! Nu blev jag messersmithig så det stänker. Film är film och det var en bra film. Nu kommer säkert en våg av original skins bland femtonåringarna. Det tycker jag vore bra. Fler redskins!
Förnimmelser
Världen är oss redan given. Världen är inget annat än det vi förnimmer... Vår tolkning av förnimmelserna är redan en del av världen. Filosfiska rummet P1
Redan tisdag
Vi gick motor till Lilla Korpmaran och låg stilla hela lördan. Bastu och grillbantning var skönt. Folket där krökar som bara den.
Kolla bilderna På söndan revade vi och seglade hem sakta! Botten har blivit som en fotbollsplan! Miljövänliga bottenfärger är värdo!
Igår kom Hågge med ungarna på middag och idag kommer Anita... I morgon Club Killers och på torsdag arbetskväll på SBK. Hektisk vecka.
Ut med kaptenen
Jag är inte helsugen att segla i helgen. Det blir nog bättre när vi kommit iväg. Det är bara det att vi borde dra till Vasahamnen och göra en bottentvätt och skruva fast lanternan i masttoppen. Det är inte kul att segla på hösten utan ljus. Vi ska träffa familjen Larson Stolpe på deras klubbholme och vara förkläde för fyllegänget som hänger där. Som ersättning för det får vi basta i lyxbastun som de har. Det känns som en fin affär för oss.
Jag skall försöka köra in på Hundudden och skruva fast lanternan med hjälp av deras mastkran som skall vara hög.
ML och födelsedag
Midnattsloppet gick helt ok. Tiden bör jag inte snacka om för jag har inte tränat på typ tre veckor. Men stämnings och löpkänslemässigt var loppet toppen. Det är bara första ML som är i klass med detta. Igår fyllde Åsa 35. Jag hade en påminnelse i klockan som ringde 7. Jag fattade först inget. Åsa fick en teckning av Jonte och ett reselakan av oss alla. Hon blev nöjd med det. Sen drog vi till Rosendaals trädgård och senare på en indier. På kvällen åt vi glass och kollade video, Natt på Museet.
Idag börjar ungarna i skolan.
Bilder
2005 seglade jag från Reykjavik till Bolougne på Pen Duick VI. Här är några bilder.
Ny cykel
Vi köpte ny cykel till Jonte igår. Först var vi på coop i Handen men där var den slut. Vi drog till Biltema men den han ville ha där var inte bra, tyckte Åsa och jag. De säljer för billiga skitcyklar där. När vi kom hem ringde jag Brommaforum och de hade kvar. Vi drog dit och hämtade den. Vi var tvungna att köpa lås och skärmar också.
Cykeln är jättesnygg!
I kväll springer alla utom Jonte midnattsloppet. Svärmor är barnvakt när vi kutar och mor och far kommer också.
Mejl till en gammal vän
Du hittade mig innan jag hittade dig! Jag vill inte heller betala till kontaktsajter. Jag försökte skicka men mejladress men först skicka jag fel och sen begrep jag att de inte gick fram innan man betalt. Jag sökte din adress på svt men fann dig inte. Nog om det. Det var jättekul att höra av dig. Mitt sista minne av att vi träffats är när jag fyllde 20. Det är 22 år sen! Jag har tänkt på dig ibland och undrat vad och var du blev av. Jag såg dig på tv för säkert 18 år sen. Antagligen har du skymtat förbi där utan att jag noterat. Journalist det visste jag men inget mer. Jag har precis blivit stor. Efter Nya Elementer drev jag mest runt och var onödig fram till 1998 kan man säga. Jag gick på folkhögskola, flyttade fram och tillbaks till Ystad, jobbade med ungar på fritids, ungdomsgård och i specialklasser. Jag hade tre långa förhållanden och blev dumpad av allihop för att jag var så jobbig. Jag såg många rockenrollkoncerter, var på sommarfestivaler och drack många öl varje helg och ibland även i veckorna. Jag var svår nikotinist, jag rökte och snusade dygnet runt. Jag gick upp från 58 kilo i Nya Elementar till 79 kilo (minst) 2001. Typ 95 gick en flamma på Sopis och jag hade skitjobb på deltid i annexet på Nya elementar(!), en klass för läs och skrivinlärning på högstadiet. Jag sökte in och trodde att jag skulle fortsätta med ungar efter det. Flamman gjorde slut. Men det gick snabbt över för ja blev hjärntvättad under första året där. Sociologi, socialpsykologi, socialförsäkringar och juridik skolade in mig till äkta svensson kan man säga. Jag började tro på systemet liksom och kunde till och med få tårar i ögonen när jag läste förarbeten. 1997 träffade jag min sambo på Studion på en Sundströmspelning, kärlek vid första ögonkastet. Hon var i skilsmässa och hade två barn, Jonathan och Catja. När vi flyttade ihop var hon redan på smällen, inte planerat men perfekt för mig. Dennis föddes i maj 1999. Då började mitt liv. Det jag gjort innan känns rätt meningslöst. Det var mest hänga på krogen. Jag kom inte ens iväg på några långresor eller nått. Att bli förälder gav mig ambitioner och styrka. Jag kunde sluta med nikotin, sluta med alkohol, gå ner 14 kilo, skaffa mig ett jobb jag trivs med, börja springa igen och inte sluta, skaffa segelbåt, skaffa körkort, börja ny utbildning i psykoterapi, segla på Atlanten två gånger. Barnen var inte ett hinder som jag trodde att de skulle bli - de blev min språngbräda. ... Jag har hunnit krisa mycket också men det har inte varit deras fel. Jag jobbar sen 2001 som utredare på missbruksgruppen på soc. på Södermalm. Vi var förut delade i två delar men har precis slagits ihop till en stadsdel. Vår stadsdel är nu lika stor som Umeå, typ 120000 invånare! Jag trivs som fisken. Jag har läst 10 p KBT och börjar nu grundutbildningen i psykoterapi. Jag känner mig som första terminen på sopis när jag satt i biblioteket och läste och hissnade över all lärdom jag skulle bli en del av. Från gymnasiet är Leo den ende jag har kontakt med. Han bor i Nordingrå hur vackert som helst. Han har tre barn och har precis slutat på riksutställningar och blivit freelansare. Vi svängde in hos dem på semestern... Jag har kommit rätt nu (tillslut), jag känner mig oerhört rik. Vi bor i en hyresfyra på Söder vi seglar i vår lilla båt på semestern, ungarna är scouter, jag springer fem dar i veckan (fast inte just nu för jag har muskelbristning)? Och jag är glad att jag fick tag på dig. Jag ringer tror jag?
Semesterbilder
Diabilder eller vad man ska säga?
Grönan
När vi kom till fritis igår var det kolsvart. Tillslut mötte vi en perso som sa att det var planeringsdagar *2. Vi hade missat det totalt och typiskt. Dempa fick hänga med till jobbet. Vi hade redan tidigare tänkt att gå på Grönan och det passade ju bra då att jag bokade av allt på eftermiddan och drog hem med han. Vi fick vänta på att Åsa slutade men sen drog vi som raketer till färjan. Dempa fick ångestatack när vi skulle kliva på Kvasten och klev av. Nu har han nog fått bergochdalbanefobi. Han var nöjd ändå sen. Och när vi knallade förbi Bellmansro fick vi se att Jonas Kullhammar och Nina Ramsby var gäster hos jazzcafébandet. Med lite gnäll kunde vi stanna och lyssna första sett. Nina var strålande, såklart men bandet hade lite Las Vegasvarning. Dempa mådde jättebra av att ta det lugnt en stund och mös hela han. I pausen åt vi köttbular i restaurangen för det var smockat i trädgården. Senare åkte jag Jetline och noterade att den är bra!
Segt och jobbigt
Det är inte så kul nu. Jobbet hasar sig fram. Jag är tf chef och det r mest jobbigt... jag får inte tummen ur och jobbar utan sitter mest och glor och väntar på att det ska ringa. En av mina värsta misshandade kvinnor har gjort sig aktuell igen precis när jag skrivit av henne och det är värsta dramat men hon vill inte anmäla och kasta ut han.
Igår åt jag middag hos Jenny när Åsa var ute med jobbet. Vi hade jättetrevligt fast hon har problem med sin snubbe. Han är skitjobbig och inte bra för henne alls. Hon är hop med honom för att han håller henne med jobb. Jag tror att hon snart kastar ut honom. Hon promenerade hem med mig, jag får energi av henne.
Jag hade, min klantiga ovana trogen inte meddelat Åsa att jag dragit varpå hon var jätteorolig när jag kom hem. För hon hade kommit vid 8. Hon hade dessutom sagt att hon inte skulle vara ute länge. Jag var hemma ½ 11. Varför i h-vete skall jag alltid liksom skjuta upp att berätta var jag är. Jag har gjort det tidigare och jag vet att hon inte gillar det. Hon säger att det är lätt att ex sända ett SMS och det ÄR det ju.
Mockträsk
Åsa och Dempa på hjortronmyr
Återfall
Tog ett spinningpass efter jobbet på Eriksdal. Först sprang jag på bandet. Mitt i värsta backen gick trampan av! Det gjorde ont men det gick snabbt över. Sen åt Åsa och jag på någon thaikines vid Nytorget. Efter det gick vi på Planet Terror som var basbra! Kvarnen sen. Jag har inte varit där sen Christian fyllde fyrtio, två år sen. Det är sig inte likt förrän man druckit några öl... I morse vaknade jag tidigt, bakfull. Idag vill jag dricka igen... Prideparad.
Arbete har aldrig gjort nån människa glad
Nu startar
kampen för ett friare liv! Ett par i Kinda vägrar arbeta och överklagar soc. avslag med motivet att det skapar outhärdlig smärta och nedstämdhet. Skämt och sido, jag minns också paret Drougges (Unni och han som har zlits) förening på 80-talet. Det var bara det att de jobbade 80 timmar per vecka med sina tidningar så de var inga bra förebilder. Jag borde leva mer som jag lär och följa dessa människors exempel.
Trivselskatt
En bra sak har borgarna gjort och det är att återinföra trivselskatten. Pengarna den ger kommer att gå till vägar istället för bussar och det är förståss inte bra men... man kan inte få allt.
Jag minns förra gången den startade. Vi trodde det var söndag. Inga bilar på Ringvägen och senare på dan kunde jag knalla rakt över Götgatan. Allt blir bättre med trivselskatt.
Tredje dagen på jobbet och det är skitsegt. Jag har svårt att komma igång fast inte svårt att inte säga nej. I måndags skrev jag på att vara ersättare för chefen fast jag lovat mig att inte vara det mer. Jag klarar ibland inte att stå emot det "erkännande", eller vad man ska säga när chefen frågar... Men å andra sidan tog jag inget ärende på remitteringen sen, så det var ju duktigt.
