Mejl till en gammal vän

Du hittade mig innan jag hittade dig! Jag vill inte heller betala till kontaktsajter. Jag försökte skicka men mejladress men först skicka jag fel och sen begrep jag att de inte gick fram innan man betalt. Jag sökte din adress på svt men fann dig inte. Nog om det.  Det var jättekul att höra av dig. Mitt sista minne av att vi träffats är när jag fyllde 20. Det är 22 år sen! Jag har tänkt på dig ibland och undrat vad och var du blev av. Jag såg dig på tv för säkert 18 år sen. Antagligen har du skymtat förbi där utan att jag noterat. Journalist det visste jag men inget mer.  Jag har precis blivit stor. Efter Nya Elementer drev jag mest runt och var onödig fram till 1998 kan man säga. Jag gick på folkhögskola, flyttade fram och tillbaks till Ystad, jobbade med ungar på fritids, ungdomsgård och i specialklasser. Jag hade tre långa förhållanden och blev dumpad av allihop för att jag var så jobbig. Jag såg många rockenrollkoncerter, var på sommarfestivaler och drack många öl varje helg och ibland även i veckorna. Jag var svår nikotinist, jag rökte och snusade dygnet runt. Jag gick upp från 58 kilo i Nya Elementar till 79 kilo (minst) 2001.  Typ 95 gick en flamma på Sopis och jag hade skitjobb på deltid i annexet på Nya elementar(!), en klass för läs och skrivinlärning på högstadiet. Jag sökte in och trodde att jag skulle fortsätta med ungar efter det. Flamman gjorde slut. Men det gick snabbt över för ja blev hjärntvättad under första året där. Sociologi, socialpsykologi, socialförsäkringar och juridik skolade in mig till äkta svensson kan man säga. Jag började tro på systemet liksom och kunde till och med få tårar i ögonen när jag läste förarbeten.  1997 träffade jag min sambo på Studion på en Sundströmspelning, kärlek vid första ögonkastet. Hon var i skilsmässa och hade två barn, Jonathan och Catja. När vi flyttade ihop var hon redan på smällen, inte planerat men perfekt för mig. Dennis föddes i maj 1999. Då började mitt liv. Det jag gjort innan känns rätt meningslöst. Det var mest hänga på krogen. Jag kom inte ens iväg på några långresor eller nått. Att bli förälder gav mig ambitioner och styrka. Jag kunde sluta med nikotin, sluta med alkohol, gå ner 14 kilo, skaffa mig ett jobb jag trivs med, börja springa igen och inte sluta, skaffa segelbåt, skaffa körkort, börja ny utbildning i psykoterapi, segla på Atlanten två gånger. Barnen var inte ett hinder som jag trodde att de skulle bli - de blev min språngbräda. ... Jag har hunnit krisa mycket också men det har inte varit deras fel.  Jag jobbar sen 2001 som utredare på missbruksgruppen på soc. på Södermalm. Vi var förut delade i två delar men har precis slagits ihop till en stadsdel. Vår stadsdel är nu lika stor som Umeå, typ 120000 invånare! Jag trivs som fisken. Jag har läst 10 p KBT och börjar nu grundutbildningen i psykoterapi. Jag känner mig som första terminen på sopis när jag satt i biblioteket och läste och hissnade över all lärdom jag skulle bli en del av.  Från gymnasiet är Leo den ende jag har kontakt med. Han bor i Nordingrå hur vackert som helst. Han har tre barn och har precis slutat på riksutställningar och blivit freelansare. Vi svängde in hos dem på semestern...  Jag har kommit rätt nu (tillslut), jag känner mig oerhört rik. Vi bor i en hyresfyra på Söder vi seglar i vår lilla båt på semestern, ungarna är scouter, jag springer fem dar i veckan (fast inte just nu för jag har muskelbristning)?  

Och jag är glad att jag fick tag på dig. Jag ringer tror jag?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0