Tomas Å

Jag möter ofta hemlösa som kommer ut från Bostället när de stänger på mornarna. Ibland drabbas jag av (svårt att säga vad jag drabbas av men...) hopplöshetskänslor eller medlidande eller bara ledsamhet. Ibland blir jag förbannad på dem för att de sitter på bänkarna utanför jobbet och dricker bira halv åtta på morgonen och tänker att de borde skärpa sig och skaffa sig jobb. Jag kan irritera mig halva förmiddan ibland! Lite sjukt hos en som skall kalla sig socialarbetare...

I morse kom två hålögda heroinister, den ene med blått öga under körsbärsträden i Fatbursparken. De släpar sina kassar och ryggsäckar. Han med blåtiran håller Metro och ett sprillans aluminiumaskfat i vänsterhanden, i den högra har han två kassar. Jag fantiserar: De kan vara som småbarn med sina tillfälliga ägodelar. Ett kort tag håller de fast vid nån fin sak. Detta askfat hänger med några dagar i Blåtiras liv, tills han inte har händer nog att ta det vidare. Han lägger undan det i ropperus nånstans när han är på väg att snatta chokladkakor och har glömt var han lagt det. Nästa vecka hittar en luffarpundare det och tar det med till Grimman och så får personalen trycka på larmet när de blir bråk om äganderätten till det. Jag är en skvätt synisk!

Vi drar ut med Kaptenen ikväll.