Flyttgnäll
Jag träffade en kollega från familjeenheten vid porten till Göta ark nu på morgonen. Hon visade alla täcken på ?inlärd? hjälplöshet inför flytten och omorganiseringen. Hon berättade att de inte kommer att ha tillräckligt med besöksrum för deras verksamhet och sa ?det kommer aldrig att gå?. Jag svarade att man borde sätta in larm i konferensrummen så att det går att ha besök där. Hon svarade att det inte heller går med av nån anledning jag inte minns. Jag försökte med att det finns rum hos oss och att de kan låna dem. Hon sa att det inte alls finns det och att jag hade fel uppgift? Att tala med kollegor som är så här hjälplösa är som att tala med paranoida. Varje försök till lösning skjuts i sank av helt logiska argument. Det är energikrävande och trist. Jag fattar att folk är missnöjda och är själv missnöjd på en del punkter men vafan, jag mår inte bättre av att gräva ner mig i vad som inte kommer att funka. Jag måste se till att trivas och att mitt arbete funkar. Det är det viktigaste. Jag är annars mycket rädd för att bli bitter och det vill jag inte.
Idag MÅSTE jag springa på lunchen! Jag har inte kutat sen i söndags och jag mår inte bra av det. Jag är orolig över att jag missat för mycket träning innan maran och får skuldkänslor för det. Det första är realistisk oro men skuldkänslorna har jag ingen nytta av. Jag tränar nämligen så mycket jag kan och behöver inte ha skuldkänslor för att jag skulle vara lat eller nått. Jag har föresten tid i almanackan för löpning på lunchen.
