Svineri och nervositet
Persongrisen visar sin sanna sida fullt ut. Han är helt enkelt en girigbuk helt utan lojalitet mot några idéer eller människor över huvud taget. Vafan, man borde kunna spärra in honom för att han riskerar att läcka statshemligheter! Usch och fy, fast egentligen tycker jag synd om honom. Det är synd om honom... NOOT.
Gruvstrejken är inte bra, tycker jag. Arbetarna har rätt i att LKAB har råd med högre löner till dem men det vore mer rättvist att de 10 miljarderna som finns i LKAB:s kassa användes till samhällsinvesteringar istället. Gruvarbetarna har 27000 i månaden men vill ha 31000, det sticker i ögonen på låglönegrupper (läs kvinnor) inom LO att de strejkar. Det är en lyxstrejk helt enkelt. Jag minns när läkarna strejkade. Det var lika illa det. Detta splittrar dessutom vänstern, eller kanske det visar på motysättningar vi försöker skyla över?
Socialstyrelsen är på vårt kontor för att granska våra LVM-anmälningar från 2005. Chefen har varit svinnervig i flera veckor, kollegorna stegrande fram till nu. De sitter i bogruppens rum med 51 akter som de går igenom, alla anmälda 2005 (så många vi kunnat spåra). Anledningen till granskningen är att vi så sällan ansöker om vård hos länsrätten. Här har vi ett problem, vi tycker att vi är duktiga och sparsamma om vi har is i magen och motiverar till frivilliga insatser men samhällsdebatten just nu går åt rakt motsatt håll. Mer tvångsvård ska det va.
I vilket fall så har jag den turen att jag var sjukskriven i början av 05 och sen hade jag inga anmälningar, för jag hade så få klienter. Jag slipper oroa mig. Igår när jag hade jouren kom en av granskarna in till mig och frågade efter en kollega. Jag gick och hämtade han. Han trodde jag skämta när jag sa att granskarna ville träffa honom. En kvart senare kom han tillbaks och var blöt i svett, jag ovar. Vi skämta om det hela dan och han sa att han nog blir av med jobbet för att en ASI-intervju fattades i akten. Chefen har likaså uttrykt oro för att få sparken för Katarina-Sofias chef fick gå efter granskning härom året. Vi som enhet, och chefen i synnerhet är här i en klämma av moment 22-karraktär. Vi ses som skitaduktiga av vår nämnd om vi håller vårdkostnader nere och klarar budget eller vi måste hålla budget till varje pris. Men får vi granskning från tillsynsmyndigheten (länsstyrelsen) som inte har nån förståelse för budget alls ligger vi illa till? Klientetsiskt är detta ett mindre problem tycker jag. Vi har aldrig avstått att tillhandahålla nödvändig vård av budgetskäl.
