Tomas Å

Idag hade jag ont i halsen på morgonen och tog det som ursäkt att inte kuta.

Jag är mycket bitter för: Min bror och min bäste vän.  

Jag är mycket tacksam för: Min familj, mitt hem, nära till allt, bra jobb, bra lön, Kapten Morgan, Club Killers, löpningen, mina vänner.

Igår kutade jag med Dennis. Jag var helpigg. Det är bara det att jag får värre och värre känningar i vänster lår, hamstring? Kanske, men det känns mer på sidan än på bilden och högre upp under skinkan. Jag får gå till doktorn om det inte blir bättre.

Det kom en arbetsorder från SBK igår. Den 29 juni och då skulle jag missa Killers igen och det har jag ingen lust med. Jag försökte få Stabbe att göra det men det går inte för han jobbar natt. Vi kan inte missa det för vi har redan missat städkvällarna i både SBK och Bergvik, det blir dyrt med böterna. Kanske man kan gå och jobba först och gå på klubb sen?

Dagen M! Jag är svårt nervös. Jag dricker tillräckligt. Jag packar långsamt. Jag har ätit gröt och ska äta ris vid tolv? med wookade grönsaker. Det blir jättevarmt. Jag tror att jag tar med svampen i år, förra året nöjde jag mig med att skvätta vatten med händerna. Men det är varmare i år! Jag är insmord med solfaktor 30, voltaren på baken och har vaselin i en burk att aplicera i skretet innan start.

Åsa och Dennis ska heja vid Gurkståndet i Rålis.

Vi träffade Lm, Pia och några andra pulsare igår på pastapartyt. Jag känner mig alltd lite skämmig över att jag inte kan sätta pulsnamn på ansikten? Mitt dåliga namnminne funkar ännu sämre med nätsmeknamn.


Nån har snott min gamla cykel i natt. Det var inga bromsar på den och jag hoppas tjuven inte krockat.

Jag sov dåligt för att jag är så nervig inför maran i morgon. Jag vaknade klockan fem och hade svårare än vanligt att somna om. Värmen är ett svårt orosmoment. Jag har börjat dricka vatten och tänker på att inte överdriva. Det gäller att hålla sig sval, jag lånar Åsas springkeps som jag skall doppa i svamptankarna. Det funkar även om det är ett riskmoment att kuta med keps när jag inte gjort det tidigare. Jag skall också komma ihåg att smörja mig med solkräm. Jag vet inte vad jag skall äta i morgon. Jag funderar på att koka pasta idag och wooka grönsaker med kyckling. Uppvärmd pasta har superlångsamma kolhydrater.

I kväll tar jag med Dennis till nummerlappsutdelningen och pastapartyt.

Avlsutningen  i Eriksdalsskolan var i Eriksdalshallen, hela plugget med föräldrar var där. Det var strålande. Jag blir alltifd gråtmild på sånt där. Ovh det slog mig att jag har sån tur, att alla borde få ha det som jag. Jag bor på världens bästa ställe och har allt för min familj i samma kvarter. Kjell Alinge sa i radion att alla borde bo i Stockholm och att han inte förstod att man kunde bo nån annan stans. Jag tar det lite längre ? alla borde bo i Rosenlund. Vi har det bäst och har allt?

Jonathan färgade håret kolsvart i går, bild kommer senare.

Tog ett sista kort och lätt intervallpass med 15-15 i 15 minuter. Segt och ömt och det gjorde mig orolig inför lördan. Sen släntrade ner till Södermalmstorg framåt halvett för att solidarisera mig med NMR. Då var det varmt och rätt avslaget. Utklädda dansgrupper dansade, det var ju antinazistisk dans som var temat! Och mycket mer kan man inte säga om det. Jag träffade en kollega från barn och ungdom som visade mig flygbladet med uppmaningen om att på egen hand ta sig till nassarnas demo. Jag sa att jag inte skulle dit och att det bara blir bråk. Han såg lite chokad ut över min kampovilja, han drog med sin polare. En liten stund senare gick även jag. Uppe vid seveneleven på Medis köpte jag en fick och fick syn på kollegan igen. Han satt vid Kvarnens kiosk med en bira. Så mycket för den kamplusten J . Jag la mig i Fatbursparken under ett träd och sov middag. Skönt att vara barnlös och själv ibland.

På eftermiddagen grillade vi med en granne. Svingoda hemmagjorda hamburgare.

Idag: Snack med chefen, handledning och sen avslutning på scouterna.

Nationaldagen och vi skulle gått på demo men Åsa drog med ungerna på lunch hos min bror istället. Jag får väl ta en sista liten runda och sen någon snabbmat.  Jag går nog själv till Södermalmstorg, tror jag.

Halliburtons marionett är i europa. Hoppas någon får in fullträff med ett ägg.

Tre dagar kvar till Maran. Jag har på grund av skador sprungit typ tio mil färre än förra året. Ändå känner jag mig ganska trygg inför loppet. Jag vet att det kommer att göra ont. Jag skall springa ännu lugnare än förra året och hoppas därför gå in i väggen betydligt senare än sist.

Det är tråkigt att rätten till billig sprit allmänt ses som viktigare än solidaritet med dem som drabbas av alkoholens negativa verkningar. Jag är för lördagsstängt, hög skatt, snårig byråkrati för tillstånd på restaurang och eventuellt motbok, helt enkelt allt som minskar alkoholens tillgänglighet. Det medverkar till mindre lidande och mindre utgifter för skattebetalarna.

Det är inte bara draget på jobbet utan allt detta med terminsavslutningar och annat. Hinner inte tänka mycket.

Jonathan har inte klarat godkänt i kärnämnena.  Idag har vi haft träff med hans lärare. Vi står inför valet att han skall gå om, att han skall få ändra i ämnena eller att vi fortsätter som förut och räknar med att han går IV på gymnasiet. Han trivs bra i klassen och lärarna säger att det är en "kanonklass" så jag har nog ändrat mig. Innan mötet idag lutade jag mot att han bör gå om men nu tror jag mer på att han skall gå kvar. Jag är dock orolig för att det blir för tungt för honom och oss med all läxläsning. Han får sitta allt för mycket med dem emellanåt.

Folk omkring Jonathan inklusive Åsa har sett, vilket typ gått mig förbi tills idag att Jonathan har genuint svårt att organisera och planera kombinerat med koncentrationssvårigheter. Nu, trots allt arbete han lägger på läxor står det klart att han inte klarat målen. Jag har trott att han skulle klara målen om han fick lära sig studieteknik. Han kommer att fortsätta ha det svårt, det är ingen som kan tränas bort.

Jag föreslog för Åsa att vi skulle skicka honom på språkresa i sommar för att han skulle få känna på nyttan av engelska, han tenderar att blomma i ämnen som får praktisk nytta för honom. Åsa tycker vi skall vänta med det till nästa år. Jag håller inte med, det skulle dessutom "tvinga" honom att klara sig lite själv.

I fredags drog jag och Dennis ut med fritis på vårvandring till Orlången. Ågesta. Strålande tillställning. Fritispersonalen är bäst, de ordnar, står i och är ta mig faen alltid glada! Det är så bra och mysigt, 120 pers plus personalen. Man lär känna föräldrar och barn. I vårt tält bodde jag i ena innertältet och fyra grabbar i det andra. När jag gick och la mig snackade de snusk? Snoppar och snippor. Vi gick förbi Ågestareaktorn, Stockholms enda atomreaktor! Den är nedlagd sen 1974 men vi fick veta att den var nära härdsmälta någon gång under 60-talet.

Christian blir flyttad till Furuhöjden för rehabilitering idag. Han kommer att vara där i nån vecka.