Tomas Å

Årets mest ovidkommande händelse var presidentvalet i USA. Färre än hälften där har att välja mellan en konservativ kandidat och en ännu mer konservativ kandidat. Politiken som förs från Vita huset ändras bara marginellt för invånarna och världen beroende på vem som väljs. Kriget i Irak kommer att fortsätta. Stora delar av befolkningen i USA kommer fortsatt att inte ha rätt till sjukvård fast de betalar mest i världen för den. Fattiga och papperslösa kommer inte att få bättre liv och de riktigt ordentligt rika kommer troligen att bli rikare. Ökande skillnader mellan människor leder till ökande spänningar och konflikter. Som avledande manöver har de utrikespolitiken och "kriget mot terrorn". Dessa håller ihop nationen med påmålad patriotism och rädsla.

Jag tror att den Amerikanska "demokratins" stora problem är att folk där med rätta känner att det inte spelar någon roll vem de väljer. Det medför ett underskott av demokrati. Det märks sedan både i utrikespolitik där de tar sig "rätt" över andra med invasioner och tortyr och i inrikespolitiken där de försvarar barbariska metoder som dödsstraff och allehanda religiösa moralregler. Starka intressegrupper (fanatiska religiösa och stora företag) kan skaffa sig oproportionerligt inflytande i politiken vilket ytterligare späder likgiltigheten folk känner. Kombinerat med den amerikanska drömmen om att ensam är stark lämnas de enskilda skyddslösa i sina hem. Deras enda skydd blir det personliga skjutvapnet och fanatisk religion.

I Sverige och Europa har vi inte kommit lika långt utför ännu. Vi är dock bra på väg. Valdeltagandet sjunker, klassklyftor ökar där det senaste är att folk köper bättre sjukvård till sina barn. Vi måste passa oss och behöver politiker som försvarar demokratin så att alla vill delta och får dela på vårt gemensamma goda. Detta inte bara till nytta för de resurssvaga utan för att det gör det sammantaget bättre för alla.

Tomas
Södermalm

I onsdags var hela familjen ledig och vi cyklade till Hellas och gick runt sjön. Det var skönt. På kvällen Club Killers med Janne och jobbarpolare. Där träffade vi ultralöparna Pia och man (pinsamt att jag glömde vad han heter)... Det var lite tynt i blåset med bara en trumpet. Det var den nya som jag inte vet vad han heter. Han gjorde bejublat solo, klart godkänt. Gäst var oefterhärmliga Miss Li, oj vad bra hon var. Anna Maria gjorde en låt från hennes skiva.

Vi fick jubileumsmärke med Specialscitat och ölbiljet vilket passade bra för jag drack sex.

I lördags när vi kom med Kaptenen till Danvikstullsbron visade det sig att den stängt från den 13 oktober. Det var bara att åka tillbaks till Svindersvik och masta av på vår skitdåliga mastkran. Vi bockade förstagsprofilen så att den gick av med den går nog att laga.

Igår gick vi upp och hamnade under en ek och det är inte kul. Det blir skitigt! Vi kollar nu efter ny motor den kommer att kosta minst 60 000!

Ingen skejtbård på hela helgen.

Ibland har man missat nått uppenbart och det känns konstigt och lite förlustigt att man inte vart med.
Ungarna satt och drog historier vidd middan igår. Tillslut kom tomaterna. Åsa påpekade att den är mycket roligare på engelska och jag fattade ingenting. Hon berättade den på engelska med "Catch up, let's go!" och då fattade jag nått jag inte fattat under hela mitt liv! Jag kände mig inte så lite dum och fick dessutom en känsla av utvidgat medvetande... Märklig upplevelse.
Pernilla på jobbet fick samma känsla fast hon tillochmed bott i New York. Jag berättade för henne idag.

Efter två dagars konferens på Sundbyholms slott med alla lyxprylar man kunde få gick jag och Åsa direkt till Debaser för jubileet. Publiken var inte så kul. Ingen ville dansa innan. Vi träffade en av Dennis fritidsfröknar.

Gästartister var Nenne Cherry och Kevin Rowland. Nenne startade med Guns of Brixton och det var den tyngsta versionen jag hört nån gång överhuvud taget. Hon är ett geni!

Kevin kom in till extranumren och var ok!

Bilder kommer nu!

I poolen

I fredags efter jobbet skickade vi ungarna med tunnelbanan till morsan där. Vi satte oss i bliven längs E-4:an söderut. Vi pausade i Linköping med en lyxburgare och crème bruleé på nått ställe som hette Storan. Sen gick vi på hemköp och köpte peoplesbeer, choklad och nötter. I mörkret körde vi och lyssnade på p3 rytm till Kisa där vi bokat rum på värdshuset. Sen hade vi skitmysigt i bred hotellsäng. På lördagsmorgonen blev det ingen promenad i regnet men väl hotellfrukost på glasveranda tittandes på regnet.

Vi tog oss sen till Mariannelund och tog in på Kullagårdens vandrarhem och träffade Buffalo, Peter B och tillslut också brudgummen Leo med bestmannen tillika sonen Edvin. Båda var skitsnygga!

Vigseln i jugendkyrkan i Ingatorp blev stämningsfylld som bara den. Döttrarna var brudnäbbar söta som sockerbitar och Lina var skitsnygg i hippieklänning.

Festen efteråt blev stor succé med typ tusen tal. Jag bestämde mig vid välkomstdrinken att jag skulle håla tal men var dåligt förberedd och började bara gråta när jag skulle till men jag fick i alla fall ur mig att jag älskar dem. Alla andra talare var skitduktiga och de flesta njöt av att hålla tal. De är skådisar och liknande.

Jag dansade mycket men var lite besviken att bandet inte ville lägga av nån gång så vi kunnat fått disco istället. Det var ett bluesband med taskig sångare som inte häll tyst mellan låtarna men med schysst saxofonist. De har nog inte så många spelningar så de ville inte sluta när de äntligen fått en spelning.

Vid tvåtiden eller nått fick brudparet ett kort som sa att de skulle gå ner till sjön. Egentligen var det nog avsett att vara ett mer intimt avsked med bara syskonen men ingen som var kvar på festen lyssnade till det. Vi tig fotogenlampor och knallade efter. Vid bryggan östes ekan hjälpligt och bruden virades in i filtar och tillsammans med gummen äntrade hon båten. Vi skramlade i glas och de skulle kyssas varpå ekan gungade farligt men ingen föll i. På andra sidan sjön var det marschaller och lampor som brann dit gummen fick ro under gästernas sånger, ljuva krusmynta, vem kan ro och kristallen den fina. Det var oerhört romantisk och lite humoristiskt också. Jag försökte få igång Internationalen men det vara bara Marika som hängde på lite innan vi blev avbrutna med kristallen.

Väl hemma på vandrarhemmet hade vi trevlig efterfest på Peter och Marikas uteplats. Vi analyserade både Leo och Lina mycket djupt och skarpt.

På söndagen åkte vi hem efter kort stopp på festplatsen. Vi kände oss så glada att fått ha varit med på en sån bra fest. Vi tog en pizza på Lindgrens lilla Thai i Vimmerby och en fika på ok i Linköping där jag också var tvungen att ta en powernap för att vi inte skulle hamna i diket.

Jag köpte ny bräda till Dennis igår och nya knäskydd till mig (2300spänn!!!). Han skall inte få den förrän i slutet på månaden för han håller på att jobba ihop till den genom att torka av bordet och att sköta sig i skolan. Han fick ny fröken efter sommaren och har inte kommit över den kränkningen än. Han älskade Eva och började kaxa mot nya fröken direkt. Han blev då placerad bredvid en flicka som slåss och upplevde att vare sig nya fröken eller fritidspersonalen inte tog honom på allvar när han sa till. Åsa snackade med fröken och fritids och kunde klokt notera att de underskattade problemet med att de inte lyssnade. Fröken hade sagt - Det är väl inte så lätt för honom när det är en tjej. Men Åsa påpekade att det nog var själva grejen att han kände att de inte brydde sig när han sagt till. Vi snackade hemma sedan om att han ändå måste vara juste och att han skall prata med vuxna. Det verkar som om det funkar bra nu, han fick flytta till en annan plats i klassrummet. Han har dessutom börjat snacka om att han skall ha mer betalt än Jonte om han får MVG på högstadiet. Jag sa då att det inte är prestationen som belönas utan kämpet men att han inte kommer att behöva betala om han får MVG.

Åter till brädan som jag inte kan visa för den nya kameran (efter den som jag glömde i Avesta) har inte kommit än. Den är i alla fall skitkol och jag inbillar mig att Dennis kommer att kunna åka mycket bättre på den för att truckarna svänger bättre. Det är en Beconplanka med gula Girl 54 mm och gröna Thunder (Ed) Templeton truckar. Jag har den på jobbet och tittar på den hela tiden. Den är jättefin och jag hade velat ha den själv!

Liksom i onsdags började vi planera Leos svensexa för Lina berättade att de var på väg förbi Stockholm på fredagen. Stadius skulle köra honom i paneltrucken till Vasahov eller Norrport, ev skulle vi spela backgammon. Men såklart stannade hans bil med elfel på nån mack på vägen. Först ställde vi in, sen skulle vi köra fast senare sen stälde vi in men tillslut  körde vi med vickning hemma hos Peter Bergared. Allt blev jäätetrevligt och pokulerande. Leo kom typ kvart i tolv och var skitförvånad och... Jag hade inte träffat nån av deltagarna på typ tjugo år!

Igår hade vi fika hemma med föräldrarna, grannarna och Jenny. Det var trevligt...

Igår slog jag i botten av Björnsanpoolen. Knäskyddet sprack men det var rätt knä som slog i. Bara lite ont idag.

Vässarö

Vi kom hem i fredags efter blött och blåsigt läger. Ungarna var nöjda ändå.


Igår åkte vi på nya plattor i poolen i Frysan. Det var himmelskt. Jag kan åka som jag vill nu. Jag behöver få in mer kickturnkänsla och våga grinda lite och inte hoppa  när det går för fort. Jag lägger in det i femårplan.

I morgon åker vi till Avesta. Jag har hyrt en stuga i två dag. Det blir regn på torsdag men då kan vi bada i deras nya simhall istället för att skejta. Claes och Tomas henkar.


I dag kom Åsas jobbarpolare och jag hade gjort palt. Det var gott!

Det var varmt på Debaser igår. Jag svettades som på hamstern i badhuset.

Nu går jag på två veckor semester! På lördag morgon drar jag och ungarna till Vässarö för scoutläger. Sen kanske vi åker till Malmö, om vi får tag i en bil.

Igår, efter att jag och Jonte (som förövrigt vart inne hela dagen i jeans) köpt en osedd cykel på Cykelringen på Renstjernas för 3500 spänn, drog jag till Björnsan. Jonte ville inte följa med. Jag kör som en gud nu när jag inte behöver vara rädd att falla på knäna på grund av extrapackningarna (Gladiator knee gaskets). Jag kan slå i botten hårt utan att det känns. Jag kör nu i hög fart både backside och frontside carvings. Och på slutet när den enögde amerikanske gubbskejtarn (som jag glömt vad han heter) påpekade att det såg snyggt ut och att jag borde kunna nå coopingen med handen om jag böjer mig fram testade jag det. Handen gled snyggt först en kort bit, sedan en liten längre sträcka andra varvet och tillslut lite kortare igen tredje varvet precis innan jag bejlade och slog i botten på knä i djupa bowlen utan att det gjorde ont. Klockan var tid att gå hem och jag var trött i benen så jag provade inte igen. Jag kände lycka.

Jag skall till företagshälsovården i morgon bitti för att kolla minnet... Jag har fått dåligt närminne efter tidigare hot och det har inte blivit bättre efter det i torsdags heller. Psykologen sa att jag kanske ska tänka på att byta yrke. Det har jag ingen lust med. Jag gillar mitt jobb fast arbete har aldrig gjort någon människa glad.