Narkomaner offras på ideologiska grunder?
Jag läser i tidningen idag att vi har en liten epidemi av HIV-smitta bland narkomaner. Det är dags för sprutbyte i Stockholm. Resultaten av kontrollerade försök med sprutbyte är vad jag förstår inte entydiga, det går inte klart att visa att de hindrar HIV-spridning. De hindrar inte spridning av Hepatit C. Men jag tycker ändå att vi nu bör införa sprutbyte här. Allt annat vore omoraliskt. Det är andra gången på 2000-talet vi fått stora spridningar av HIV. Och kan vi kanske hindra några av de som riskerar smitta att få det så är det omoraliskt att inte försöka. Den svenska narkotikapolitiken är ideologiskt styrd. Det innebär ibland att narkomaner offras. Jag har inga bevis för att det sker nu men risken finns... det känns mycket obehagligt.
Vi måste erkänna ett problem för att kunna ta itu med det. Första steget är att erkännna att narkimomani är en sjukdom och att vi är skyldiga att hjälpa och hämma konsekvenserna. Jag skulle aldrig hyra ut rum eller låna pengar till en aktiv narkoman, men ge kläder, mat och rena sprutor är självklart. De borgeliga förnekar att det är ett verkligt problem utan ser narkomani som ett moraliskt problem. Kanske borde de studera Stenbeck som åt drack ihjäl sig
