Skön helg med bröllop
I fredags efter jobbet skickade vi ungarna med tunnelbanan till morsan där. Vi satte oss i bliven längs E-4:an söderut. Vi pausade i Linköping med en lyxburgare och crème bruleé på nått ställe som hette Storan. Sen gick vi på hemköp och köpte peoplesbeer, choklad och nötter. I mörkret körde vi och lyssnade på p3 rytm till Kisa där vi bokat rum på värdshuset. Sen hade vi skitmysigt i bred hotellsäng. På lördagsmorgonen blev det ingen promenad i regnet men väl hotellfrukost på glasveranda tittandes på regnet.
Vi tog oss sen till Mariannelund och tog in på Kullagårdens vandrarhem och träffade Buffalo, Peter B och tillslut också brudgummen Leo med bestmannen tillika sonen Edvin. Båda var skitsnygga!
Vigseln i jugendkyrkan i Ingatorp blev stämningsfylld som bara den. Döttrarna var brudnäbbar söta som sockerbitar och Lina var skitsnygg i hippieklänning.
Festen efteråt blev stor succé med typ tusen tal. Jag bestämde mig vid välkomstdrinken att jag skulle håla tal men var dåligt förberedd och började bara gråta när jag skulle till men jag fick i alla fall ur mig att jag älskar dem. Alla andra talare var skitduktiga och de flesta njöt av att hålla tal. De är skådisar och liknande.
Jag dansade mycket men var lite besviken att bandet inte ville lägga av nån gång så vi kunnat fått disco istället. Det var ett bluesband med taskig sångare som inte häll tyst mellan låtarna men med schysst saxofonist. De har nog inte så många spelningar så de ville inte sluta när de äntligen fått en spelning.
Vid tvåtiden eller nått fick brudparet ett kort som sa att de skulle gå ner till sjön. Egentligen var det nog avsett att vara ett mer intimt avsked med bara syskonen men ingen som var kvar på festen lyssnade till det. Vi tig fotogenlampor och knallade efter. Vid bryggan östes ekan hjälpligt och bruden virades in i filtar och tillsammans med gummen äntrade hon båten. Vi skramlade i glas och de skulle kyssas varpå ekan gungade farligt men ingen föll i. På andra sidan sjön var det marschaller och lampor som brann dit gummen fick ro under gästernas sånger, ljuva krusmynta, vem kan ro och kristallen den fina. Det var oerhört romantisk och lite humoristiskt också. Jag försökte få igång Internationalen men det vara bara Marika som hängde på lite innan vi blev avbrutna med kristallen.
Väl hemma på vandrarhemmet hade vi trevlig efterfest på Peter och Marikas uteplats. Vi analyserade både Leo och Lina mycket djupt och skarpt.
På söndagen åkte vi hem efter kort stopp på festplatsen. Vi kände oss så glada att fått ha varit med på en sån bra fest. Vi tog en pizza på Lindgrens lilla Thai i Vimmerby och en fika på ok i Linköping där jag också var tvungen att ta en powernap för att vi inte skulle hamna i diket.
