Tomas Å

 Vi parkerade bilen vid Karl Johanstatyn och släntrade ner i regnet. Viktor och Gustav stod vid DJ-båset och ropa när vi kom. Klockan var kvart över nio och de hade förståss inte öppnat än. "Tio" sa vakten. Vi satte oss huttrande vid uteborden. Åsas jobbarkompis med sambo dök upp och jag föreslog i min dumhet att vi skulle vänta ut kön Tills de släppt in första stöten. När jag vände blicken tillbaks till kön hade den förlängts upp till trappan...  Det tog mig sen 35 minuter att komma till dörren, usch. De borde verkligen rationalisera insläppet. Åsa tycker att det är respektlöst att låta folket stå i regnet när klubben inte är full bara för att det går långsamt att ta betalt.
Goran och Patrick var inte med och jag saknar alltid Goran om han är borta. Vi ställde oss längre bak med Åsas kompis efter ett tag och ljudet var skitkass! De har sänkt volymen och det når inte fram. Efter en timme eller så tröttnade folk långt bak och drev mot baren. Det blev inte alls lika bra. Men Killers svek inte, de kan man lite på! Whales gick vilse och Killers kundradio kunde ha ropat "Lille Whales mamma väntar vid informationen" så var det inte riktigt men både Viktor och Anna Maria ropa efter honom.

Gäst var någon gammal rootssnubbe Jason (efternamnet har jag glömt) och han var svårt hes och möjligen med löständer men också svårt stämningsfull. Jag blev lite rastafarifrälst, han tystade bandet med ropet "drum & base" och Karl Johans torgs Sly & Robbie (Anders och Anders) spelade trumma och bas så att jag kom i trans - jag lovar. Spelningen var klar typ halv två och jag ångrar bara (och har rätt dåligt samvete) att jag inte var fräck nog att våga mig på en u-sväng på Katarinavägen och tagit upp Gaffamannen som vi fick syn på precis när vi kört förbi 3:ans busshållplats. Vi borde ha kört hem honom.


 Innan Killers var tvångskommenderad till båtklubben för arbetskväll igår. Morsan och farsan var barnvakter och farsan hade lovat mig att låna bilen. Han hjälper en kusin att renovera en lägenhet och kom förstås sent som satan därifrån. Jag kom nästan i tid dock. Regnet öste ner och vi släpade mest ris och ved från en hög till en annan. Jag är så otroligt tacksam över att jag har kunnat träna så att jag orkar. De flesta andra som var med pustade och stod och latade sig så mycket de kunde medan jag bara var glad över att få röra på mig. Det är larvigt på nått sätt men jag lovar att jag knallade runt med skottkärran med ett leende på läpparna.