Springcross och Bajenguld
Vaknade nervig vid halv åtta... Sakta frukostrutiner och plockade ihop grejerna. Åsa skulle kuta hon med. Vid tio skickade vi ut ungarna så vi fick en lugn stund. När vi kom dit träffade vi Johan *2. Johan kollega som snackar mycket och Johan handledare som alltid är nöjd. Jag försökte ta mig längre fram än förra året men det blev trängsel ändå men det stannade inte i backarna på samma sätt som förra året. Jag tog typ slut efter fyra km och förlorade lite självförtroende. Sen gick det lite bättre men det var som om jag inte hade chansen. Pulsklockan visade medelfart på 12.1 kilometer i timmen fram till 8 kilometer så jag borde nog ha klarat det. Men psyket räckte inte till. Sista tre kollade jag aldrig klockan för jag ville fokusera på löpningen och fick en jättejobbig men euforisk löpning. Nästan som första gången jag sprang Hässelbyloppet. I mål sa min klocka ca 1:01:40 för jag glömde knäppa av den på mållinjen. Men på hemsidan står det nu 1:02:32. Det är uppenbarligen nått fel på tidsredovisningen. Efteråt fikade vi vår matsäck tillsammans med Johan kollega som är rädd för tystnad (mer än jag). Och rätt var det var kom PulsMagnum och han hade fått medalj fast han kom 8 sekunder för sent. Det sved att se alla med medaljer efteråt. Johan kollega sa att det var som ?ett omvänt stigma?. Mycket bra dag. Jag blev i alla fall bäst på jobbet. 
Jag; Johan kollega och Åsa (foto Dennis)
Och Bajen tog handbollsguld hann jag se i soffan halvslumrande. Och när vi satt och käka middag nyss kom ett gäng grannungar från bussen. De vrålade hejaramsor och jublade efter att ha varit på matchen.
